Hem.

Inte ridit sen jag ramlade av Tulsa. Inte bra asså! Saknar det så det gör ont i kroppen!

Men är man korkad och ramlar av så får man skylla sig själv..

Nu åker jag hem, för gott, i morgon. Börjar smått vänja mig vid tanken, och det känns bra. Kan fortfarande inte röra mig ordentligt och blir yr och illamående så fort jag gör något. Irriterande!

Det känns som om alla är besvikna på mig för att ag åker hem, vet att Niklas är glad att jag kommer hem iaf. Han sa att min kropp går först eftersom den ska man ha hela livet. Kunde inte annat är hålla med. Så det känns ju skönt att någon tycker att det är bra att jag kommer hem.

Men kan inte stanna här för att behaga andra när kroppen är trasig...

Iaf, nu ska jag hem och vila upp den. Leta jobb igen och verkligen anstränga mig för att hitta ett!

Har inte gett upp min dröm om att starta en "unghästinridningsfirma". Det är ju det jag älskar mest.

Längtar efter badkaret och min säng!

Kommer sakna tjejerna här, har lärt känna dem nu ju. Kommer sakna min roommate Angelica mycket. Inte ofta man möter någon som är lika efterbliven som en själv ^^ Helt sjukt hur vi kan sitta och garva åt något som egentligen inte ens är roligt, men sån är humorn. Sjukt lättroade. Men det är skönt :D

I dag satt jag med Angelica, Sara, Kajsa, Jennie och Malin i matsalen. Så går Malin fram för att hämta en till muffin. Hon hade redan två på bordet, så när hon kommit en bit i väg säger någon " Göm muffinsen". Givetvis fick jag dem i knäet, lilla invaliden, den enda hon inte skulle slå på ^^

Så när hon kommer så stod Adam vid bordet och tjötade. Och med ett tjut skriker hon " Var är mina muffins?!" Jag garvar så jag håller på att dö, så jag kan ju inte svara. Så frågar hon om Adam tagit dem, då nickar jag. Så hon gav sig på honom, stackarn fattade ingenting. Hon sprang efter honom och skrek att han skulle ge tillbaka dem. Då passade vi på att lägga fram muffinsen på bordet igen.

Hon blev lite paff när hon kom tillbaka. Men fan vad vi skrattade! Snacka om lättroade.. :p

Så kommer Adam sen efteråt. Då satt vi och asgarvade. Han tittade på oss och frågade mig " Daniella, why is she laughing?" Han pekade på Malin. Jag fortsatte att skratta och svarade " I don´t know actually.."

Men bästa kommentaren är fortfarande Christinas kommentar till Sara. Man har en förmåga att prata lite svengelska när man är här. Så Sara gick upp mot omklädningsrummet och Christina ropar på henne: Sara! Du har string på dig.

Sara stannar och undrar hur i helvete hon kan veta det. Men så kommer Christina fram och drar bort ett snöre från Saras sko. Fan vad vi garvade när hon berättade det efteråt!

Nu ska jag dra, snart dags för möte med rektorn.. Blää!

// Dsm