Då var det slut mellan mig och pojkvännen. Fy fan vad hemskt det känns.. Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle gråta såhär över en kille, hade jag trott att de var helt dumma i huvudet! Men ont gör det, och gråter det gör jag. Hela tiden kommer det en ström av de förbannat irriterande tårarna.
Men det är bara att " lägga locket på lådan", fokusera på skolan som jag åker till i morgon och kämpa på! Jag vet att jag kommer vara för trött för att älta och analysera allt, vilket känns så jävla skönt. Det är det sista jag behöver just nu.
Men samtidigt ska jag inte ljuga, det känns fint att äntligen veta hur det blir. Har ju haft en klump i magen över detta sen jag fick beskedet att jag kom in på Brs.
Jag kommer aldrig ångra att jag träffade honom, eller att vi har hållt ihop den här tiden. Ett av de bättre besluten jag gjort i mitt liv vill jag påstå.
Allt har en anledning till att bli som det blir. Men jag vet åtminstone hur underbart det är att vara kär, hur många kan säga att de upplevt det?
// Dsm
Det är nog svårt att hålla ihop någonting på ett sådant avstånd oavsett hur bra man trivs med varandra och så vidare..
SvaraRaderaDet låter helt sinnessjukt att jag själv sitter och predikar om att man inte ska ha distansförhållanden, men jag kan ju tänka mig hur det känns när det inte längre bara handlar om 37 mil..
Det handlar ju trots allt bara om ett år som du är borta, kanske möts era vägar igen någon gång.. eller så får man tänka tanken; Det finns alltid någon annan.
Du har en så jäkla schysst chans i ditt liv, och det är värt att ta det seriöst.
Det är ju ingen hemlighet att du trots allt är en stark människa, så du fixar det - med eller utan pojkvän!
Sånt kan vänta :D